Longing for New years

Längtar till nyår, tror det kommer bli en underbar kväll. Men framförallt ser jag fram emot att lägga 2012 bakom mig och se vad 2013 har att erbjuda!

/S.

Sometimes life sucks

Usch, trött på allt just nu.

tankar en tisdags kväll i november

Det är intressant det där,

hur en människa kan bli extremt provocerad av

en annan människas val och livstil.

Allt ifrån rökning, till kost, till utseende och yrke.

För att inte tala om sex och förhållanden...

Det är som att frisyren, kjolen, veganmaten, cigaretten eller

det öppna förhållandet triggar igång något hos den andre människan.

Jag själv är relativt lätt provocerad och långt ifrån fördomsfri,

det jag undrar är bara varför man lägger så

 mycket tid på att störa sig på någon annan.

All energi som går åt att ständigt uppmärksamma

och kommentera andra skulle definitivt kunna läggas på bättre saker...

 

Jag har hört teorin om att det du stör dig på hos andra egentligen är

 något du saknar eller stör dig på hos dig själv.

Det kan mycket väl vara sant,

även om det känns jobbigt att ta in,

för detta skulle innebära att varje gång du provoceras så bör du rannsaka dig själv.

Det mina vänner är något som skulle ta ännu mera energi,

det skulle dock vara betydligt mer lärorikt.

 

Sen tror jag att fördomar och provokation ligger i människans natur,

jag har svårt att tro att det finns en enda människa ute i världen som är helt fördomsfri.

 

Det finns ingen egentlig avsikt med detta inlägget,

bara en samling tankar som fyllt mitt huvud under dagen..

Den stora frågan är egentligen varför vi lägger så mycket ork och energi

på andra när vi istället kan lägga den på oss själva?

Är det för att man är osäker på sig själv eller är det

ett naturligt sätt att platsa in i samhället?

 

I alla tider har de som varit annorlunda frysits ut,

en naturlig selektion.

Man får inte sticka ut från det normen.

Men i dagens samhälle är det onormala mer normalt,

att vara annorlunda är starkt och originellt.

Om det sker inom vissa ramar vill säga,

samhället tillåter inte helt fria tolkningar.

Trots detta så lever fördomar, provokation och mobbning vidare,

det är för mig en gåta.

Jag lär inte hitta svaret på den ikväll,

men om någon har det får den gärna hojta till och upplysa mig!

 

 

/S.

Våga ta steget

Ibland så känns det som
om livet helt står still,

och just det man är i
är inte det man vill.
Man känner sig så svag,
så vilsen och så feg..
Så känns det till den dag
man vågar ta ett steg.

Då öppnas nya vägar
och man får perspektiv.

Och plötsligt kan man se
hur man vill ha sitt liv.

Och när man blickar bakåt
när man har fått distans,
så ser man att det svåra
var källan till en chans.

 

 

En dikt som jag finner inspirerande, skriven av Siv Andersson.

 

/S.

lovely animal love, beyond human sense

sex and the village

Det är intressant hur människor emellanåt tycks sig veta mer om en person än vad den själv gör. Tolkningarna och uppfattningarna är många och lämnar oftast stort utrymme för missuppfattningar och felaktigheter.

Även intresset för andra människors privata upplevelser förbryllar mig. Varför förväntas man dela allt med alla? Vill man hålla något för sig själv, så tror alla genast att man döljer något, men faktum är att man kanske bara, som skrivet, vill hålla det för sig själv... Det är då ryktena startar och innan man hinner blinka så har de spridit sig som en löpeld och helt plötsligt verkar hela byn veta saker som du gjorde i helgen, saker som du själv inte var medveten om hade ägt rum. Men vem är du att ifrågasätta, när alla andra VET vad som hände? Jag har även uppmärksammat att det inte är någon idé att försöka förklara sanningen... Det uppfattas som ett försvar, och den som försvarar sig ljuger, det vet väl alla?

Om du, för att motverka detta, istället försöker att vara helt öppen med ditt privatliv så tjänar inte det heller mycket till. Misstänksamheten hos allmänheten blir för stor för alla vet att ingen är helt ärlig, vilket innebär att du måste ha utelämnat något trots att du hävdar att det inte är fallet. Detta resulterar i att ryktena om vad som egentligen hände börjar florera och än en gång jagas du av alla tolkningar och förutfattade meningar. Samt en stor risk att uppfattas som slampa, eftersom att ditt försök att vara öppet ärlig alltid uppfattas som att du skryter eller ligger runt av någon. Alla vet väl att en tjej inte får ligga med någon bara för att hon är kåt? Ännu mindre på fyllan och dessutom helt utan antydan av att vilja träffa denne personen igen?

Att valen skulle vara att inte ligga eller att stå ut med ryktena låter som ett ganska tunt utbud av valmöjligheter. Men för stunden lägger jag dövörat till och hoppas på att alternativen utökas inom kort.

/S.

puppy love

Du är en av mina bästa vänner,

vi har känt varandra i snart tolv år.

Du har troget följt mig genom åren,

stått vid min sida när ingen annan funnits där.

Du har fångat mina tårar,

du har delat mitt skratt

och du har hört alla mina hemligheter.

Du har aldrig någonsin behandlat mig illa,

haft en förutfattad mening om mig

eller ifrågasatt mina val.

Du har alltid mött mig med gädje och kärlek

och aldrig någonsin krävt något i gengäld.

Jag har älskat dig från den dagen våra vägar korsades,

aldrig ångrat att jag släppte in dig i mitt liv, inte ens för en sekund.

Du känner mig på ett sätt som ingen annan gör,

du har sett mina värsta sidor och älskar mig ändå villkorslöst.

Det finns ingen annan som dig och du kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.

 

Älskade Selma, för mig har du varit så mycket mer än en hund

och jag är så tacksam över våra fina år tillsammans.

Jag älskar dig!

 

 

/S.

 



old memories

Din svala tunga mot mina bröst,

smaken av dina kyssar.

Att du såg mig rakt i ögonen när

vi var i ett rum fyllt av människor.

Hur du lyssnade när jag pratade,

hur du försökte förstå.

Din ärlighet och din ödmjukhet.

Dina blickar, din beröring och ditt leende.

Dina andetag i mitt öra,

värmen från din kropp.

Din doft.

Din utstrålning, din inställning till livet och din erfarenhet.

Att du var annorlunda, främmande

men samtidigt likadan.

 

Så oroa dig inte för att jag ska glömma.

Trots att vi inte var menade,

så kommer jag alltid minnas den korta stund vi hade.

 

/S.



Drömmar finns till för att förverkligas.

Jag har vandrat, jag har irrat,

jag har letat efter någonstans att gå.

Det finns en fara i att aldrig hitta vägen,

men något vackert i att vandra den ändå.

Jag trodde jag var levande,

men allting inuti var dött.

Hade såren varit utanpå

skulle allt jag rört vid färgats rött.

Det gör inte ont fören

man ser att det blöder

och man leker med elden

tills hela själen glöder.

Jag kämpade och stred,

men så fort en ångest släcktes väcktes en ny.

Flitigt gick jag runt och bar

på ett hjärta tyngre än bly.

Jag levde utan att andas,

det krävde mindre kraft än man tror.

Du såg min vilja att bli större

men förklarade att hos dig var jag redan stor.

Du gav mig livet tillbaka,

du såg mig för den jag är.

Du lärde mig att glömma

och att leva nu och här.

Så livet har just börjat

och jag kan göra det jag vill.

Ja, livet har just börjat

och det blir vad jag gör det till.

 

 

/S.

enjoy life

Veckorna bara flyger förbi, nu är det höst och snart vinter igen.

Vart fan tog sommaren vägen?

Jag får samma känsla i kroppen varje höst,

jag vill så mycket men vet inte riktigt vad.

Jag vill ha förändring,

men vet inte riktigt hur.

Just nu känns det som om jag bara vill släppa allt och åka utomlands

och börja om på nytt.

En ny start, ett oskrivet ark.

Men jag skulle sakna min familj och mina vänner för mycket,

jag är för feg för att faktiskt våga.

Tror i och för sig att alla får den känslan ibland,

men att det i slutändan ändå är något som håller en kvar.

 

Jag pendlar mellan att verkligen vilja satsa på det jag har

och att vilja strunta i det och lämna det bakom mig.

Ibland undrar jag om det är mig det är fel på,

eller om det är så att jag bara inte hittat rätt än?

Jag vet inte, men tycker inte om att känna mig instängd,

utan att kunna prata om det.

Känns som om jag lurar dig, och det är det sista jag vill.

 

Just nu går saker inte riktigt min väg,

kanske är det som gör att allting känns upp och nedvänt.

Vill bara hitta en rätsida på allt,

en rödtråd i livet.

Min väg.

 

Jag vill ha ett jobb som jag trivs med,

ett förhållande jag trivs med,

tid att umgås med mina vänner och min familj,

orka göra saker som jag tycker är roligt på fritiden,

hitta lusten att börja träna igen

och faktiskt känna att jag lever så som jag vill leva.

 

/S.

 

 

 

 



det känns ändå.

Fuck you!

Glöm allting jag någonsin sa.

sick and tired

Genomförkyld och sjukt trött.

Känns som om allt jag gör är att sova,

ändå är jag konstant trött.

Bara att lyssna på kroppen så mår jag förhoppningsvis bättre snart!

 

 

Såhär känner jag för att göra just nu:

 

 

 

/S.



.

En enda lång känslostorm,

turbulens som tjuter i öronen.

Vill känna, men vill samtidigt låta bli,

om jag släpper ut allt nu så kanske jag fortsätter känna utan uppehåll.

Tänk om jag tryckt undan för mycket för länge,

tänk om jag byggt upp ett lager som aldrig tar slut?

 

 

Årstiderna ändras snabbare än jag hinner blinka,

hur kan nio år kännas som ett ögonblick men samtidigt som en evighet?

Livet stannar aldrig upp och väntar,

även om jag står barfota på trottoaren och ser på.

Orken har runnit ur mig och ersatts av tomhet,

all kraft går till att inte känna.

 

Upprätthållandet av en oberörd fasad kommer inte utav sig själv,

och ytan har börjat krackelera.

Har använt upp mina tårar för längesedan,

nu finns det bara handling kvar.

Detta är ohållbart,

det är inte första gången jag är här men det ska bli den sista.

 

 

Vet inte hur lång tid det kommer ta,

hur jag ska gå tillväga

eller vem jag kommer vara när jag är färdig.

 

Men jag vet att det behöver göras.

 

 

/S.

l.o.v.e

Here is the deepest secret nobody knows (here is the root of the root and the bud of the bud and the sky of the sky of a tree called life; which grows higher than soul can hope or mind can hide) and this is the wonder that’s keeping the stars apart: i carry your heart (i carry it in my heart).



 

/S.

update:

Barely alive,

but still breathing.

S+M

M: stal jag dig?

S:  ja, men det är väl något bra?

M: mm, men jag känner mig som en tjuv..

S: det gör dig till en tjuv..

M: ......

S: ...en sån som man hejar på i filmer.

Älskar dig <3

beautiful dreams are turning into reality

Längtar redan efter dig <3

Sometimes waiting feels like forever, until you get what you've been longing for.

Then you realise that time flies.

breathe in and out

Har inte skrivit på länge,

mest för att jag inte vet vad jag ska skriva.

Ångesten och paniken har minskat

men finns helt klart kvar även om de inte gör sig påminda lika ofta.

Försöker andas och tänka att allt kommer bli bra tillslut.

Och vet ni?

 Jag tror att det kommer funka om jag bara lyckas intala mig själv det, på riktigt.

Så nu gäller det bara att försöka ta det lugnt och njuta av sommaren en dag i taget,

ingen stress, ingen oro och ingen panik är mitt nya motto.

Jag är min egen Mr Miyagi, haha.

Skämt åsido, detta ska bara fungera det finns inget annat alternativ.

Ha det fint alla underbara!

/S.



photoshop scene

Hahahaha älskar Emma Stone,

Ryan Gosling också för den delen!

/S.

alla borde känna någon som dig

Det finns ingen som min syster,

hon är helt underbar.

Jag vet att jag tjatar om det här på bloggen,

men hon betyder allt för mig.

Hon känner mig inifrån och ut,

hon vet vad som får mig att skratta och vad som får mig att gråta.

Jag älskar henne obeskrivligt mycket

och hon är min absolut bästa vän.

När hon skrattar så skrattar jag, när hon gråter så gråter jag

och när det gör ont i henne så gör det ont i mig. 

Vi har delat så himla mycket,

hon är det finaste jag har.

(Hade ingen annan bild på den här datorn)

De flesta av mina bästa minnen har jag delat med henne,

även några av de värsta.

Hon har alltid funnits vid min sida,

stöttat, tröstat och lagat.

Vi har aldrig tråkigt när vi är tillsammans,

det finns ingen som jag gjort så galna saker med.

När jag skrattar med henne så skrattar jag på riktigt,

ni vet ett sånt där bubblande galet skratt som börjar i magen och som man inte kan få stopp på.

Vi skrattar tills vi gråter och vi gråter tills vi skrattar.

När vi eldade i tunnorna på gården och låtsades som att vi rökte genom att elda torkade pinnar och hålla dem lite nochalant mellan fingrarna. När vi hoppade på höbalarna hela sommarkvällarna och tillslut blev så trötta så vi satte oss högst upp och bara delade hemligheter och drömmar. När vi dansade nakna i trädgården och insåg att någon kunde se oss men kom fram till att de flesta redan sett bröst och de som inte gjort det nog bara blev glada. När vi tog fyrhjulingen och åkte ut i skogen och satte oss vid grusgropen och kjedjerökte. När vi väljer ut kläder och hjälps åt  att fixa smink och hår innan vi ska ut och festa. När vi skriver låtar eller dikter tillsammans. När vi lånar gårdens pick-up och åker ut på gärdet och klättrar upp på flaket och ligger där och stirrar på himlen och pratar i vad som känns som en kvart innan vi inser att det gått flera timmar. När vi lekte fjärils akuten och byggde en meter lång bår för att rädda fjärilar men inte hittade några som var skadade. När vi lekte tomtemor och tomtefar på vintern och byggde ett "hem" i det djupa diket. När vi åkte skridskor i den vatten/is fyllda gropen på gärdet. När vi sitter en hel kväll på altanen och sjunger otaliga låtar. När vi klättrade på höskullen och letade kattungar. När vi skulle gå på plankorna i krav-husen och jag var rädd för höjder men du fick mig att våga gå över, "jag är störst, bäst och vackrast". När vi solar och läser tidningar och bara trivs med att ha den andre i närheten. När vi var på västkusten och du såg en tumlare under vattnet och fick panik och försökte klättra upp på stegen och jag hörde dig skrika och blev så rädd så jag drog ner dig i vattnet igen och klättrade upp före dig. När vi plockar svamp i skogen och kan gå i timmar och prata om allt mellan himmel och jord. När vi tog fyrhjulingen upp till skogen för att hugga julgranar och inte hittade några fören det blev mörkt, men lyckades ändå få ned dem och åka hem bara för att dagen efter upptäcka att de inte var så fina som vi trodde. När vi vet vad den andre känner eller vill bara genom att titta på varandra. När vi hade griscafét ihop och spenderade halva dagarna med att prata  och lösa korsord eftersom det inte kom så mycket folk. När du följde med mig ut och jobbade på helgerna. När vi målade tavlor nere i mammas ateljé. När vi hittade skogsödlan Hugo och hade honom i mitt gamla akvarium, och när du fick reda på att han åt halvdöda flugor och vi hittade dig i badrummet mitt på golvet med massa döda flugor omkring dig som du delat på mitten med en kökskniv. När jag får panikattacker och du bara sitter bredvid precis så som jag vill att du ska göra. När vi ser något roligt och det räcker med att vi tittar på varandra för att inse att vi sett samma sak och sedan skrattar tills vi nästan ligger på marken av utmattning. När jag gjorde abort och du följde med mig och satt vid min sida hela tiden. När vi fångade grodyngel och paddor i farmors damm. När vi har systerkvällar och tittar på film och äter godis och pizza och bara är en hel kväll. När vi gick promenad efter att ha ätit kladdkaka bara för att känna oss lite nyttiga. När vi duschade i sommarregnet och när vi kastade oss i snön i Lofsdalen innan vi skulle basta.

Det är bara några av minnena jag har tillsammans med dig

och fler kommer det att bli..

Jag älskar dig så otroligt mycket!

/S.



elin

Jag har världens bästa syster,

ingen kan få mig att skratta som hon kan.

/S.

change can be a good thing

Jag har alltid varit rädd för förändring,

aldrig tyckt om när jag inte vet vad som väntar eller när saker inte är som de alltid har varit.

Jag tycker om kontroll,

vilket har gjort att jag har planerat allt in i minsta detalj för att inte bli besviken, sårad,

rädd eller få en panikattack.

Jag har tänkt att om ingenting förändras så kan ingeting bli sämre.

Sant, men ingenting kan bli bättre heller.

Detta har resulterat i att jag har stått still,

inte fysiskt men på ett emotionellt och psykiskt plan.

Jag dragit mig för att ta svåra beslut, oavsett i vilken riktning de hade tagit mig,

jag har tackat nej till erbjudanden som hade förändrat hela min tillvaro.

Jag har undvikit att bli sårad men också att vara riktigt glad.

Jag har alltid trott att det handlar om att skydda sig själv, vilket det i grund och botten gör,

det handlar om att inte utsätta sig själv för att bli blottad eller sårbar.

Men det här skyddet jag har byggt upp,

en nästan oöverkomlig mur,

har också stängt mig ute från utmaningar, kärlek, frihet: livet.

Istället för att, som jag trodde, skydda mig själv

så har jag skadat mig mer än någon annan gjort.

Jag har missbrukat, misshandlat och misstrott mig själv.

Jag har trott att jag varit stark när jag i själva verket varit svag.

Jag har byggt upp en hård yta och jag har undvikit att låta någon komma innanför den.

Enda gången jag har fått ett andrum, då jag lyckats släppa kontrollen och verkligen sluppit känna eller oroa mig har varit när jag druckit.

Detta har resulterat i att jag, vid flera tillfällen, längtat till helgen för att få dränka allt det jobbiga.

Jag har använt alkohol för att dämpa ångesten och känslan av att ständigt behöva ha kontroll.

Det värsta är att jag varit medveten om det, men ändå fortsatt, för att om jag skulle sluta så skulle det innebära förändring..

Jag skulle inte kalla mig själv alkoholist, jag har inget sug efter alkohol och känner inte att det är jobbigt om jag inte dricker på veckor eller månader.

Däremot så är jag en missbrukare av alkohol, för när jag väl använder det vid tillfällen då jag mår dåligt så dricker jag mig redlös och glömmer allt och alla.

Jag intalar mig själv att det ska bli en rolig fylla och att jag bara

behöver få festa av mig lite för att rensa tankarna.

Men i själva verket så utsätter jag mig själv för faror, jag nedvärderar mig själv, jag förnedrar mig själv och framförallt så sviker jag alla löften jag någonsin gett mig själv.

Jag bevisar det jag alltid misstänkt: att jag är inte värd ett skit.

Ångesten jag hade innan jag drack är multiplicerad med hundra när jag vaknar dagen därpå.

Jag dricker ångestframkallande medel för att slippa ångest.

Det är ohållbart att aldrig förändras och jag har vetat under en längre tid att någonting måste ske.

Anledningen till att jag skriver detta inlägget är för att jag äntligen är redo för den förändringen,

jag inser att jag inte kan gå i samma spår som jag alltid gjort eller må som jag alltid gjort.

Så detta är mitt sätt att försöka bryta mitt mönster,

att vara öppen och ärlig mot mig själv om hur mitt förlutna har sett ut.

Nu ska jag ta tag i mig själv, jag ska våga,

jag ska sätta det jag lovar mig själv före något annat.

Jag är värd så otroligt mycket mer och det är hög tid för förändring!

/S.



Im in love with summer

Sommarpirr i hela kroppen.

Det här är det närmsta jag har varit lycka på länge,

livet leker och jag njuter.

Jag tror att den här sommaren,

även om den kanske inte riktigt blir som jag planerat,

kommer bli en av de bästa någonsin.

Fan, livet kan vara rätt bra ändå.

/S.

klipp dig och skaffa ett jobb

Vadfan menade du med det där?

Ibland förstår jag inte hur människor tänker när dem uttrycker sig,

eller om de ens tänker innan de talar...

Fast jag är ung så är jag väl inte dummare än en "vuxen",

och förresten när blir man vuxen?

Jag är 23 och enligt vissa så är uppenbarligen för ung,

men vad bra, då vet jag!

Då kan ju du betala mina räkningar, sköta mitt jobb,

deklarera, städa, tvätta och laga mat åt mig också då?!

Jag är nog för ung för att klara av det...

Eller så kanske det är du som ska växa upp,

för jag tror inte att personliga påhopp ingår i att bete sig vuxet...

/S.



tack för att ni finns

Jag är så otroligt glad att jag har så vackra och underbara människor i mitt liv,

utan er vet jag inte hur jag skulle överleva.

Så tack för att ni finns.

Jag älskar er!

/S.



Elin Schörling

Om du inte fanns vore jag någon annan,

för du är en del av mig.

Du har en speciell plats i mitt hjärta,

där bär jag alltid med mig dig.

Du är en person jag beundrar,

någon jag vill vara som.

Jag har nog aldrig varit stoltare

än dagen då du kom.

Sedan dess har vi delat glädje och sorg,

du har stöttat mig i allt.

Du är min absolut bästa vän

och du sviker inte även om det blåser kallt.

Jag har kanske verkat frånvarande i perioder,

varit svår att nå.

Trots det så hoppas jag att du vet att jag finns här,

till mig kan du alltid gå.

Vi löser allt tillsammans,

som vi alltid gjort.

Vi rider ut stormen,

oavsett om det går långsamt eller fort.

Du och jag,

två själar som blir ett.

Tack för att du alltid funnits där,

även om det inte varit lätt.

Du är oersättlig

och du betyder allt för mig.

Du är världens bästa syster

och jag älskar verkligen dig.

/S.

it always gets better

Behövde lite peppande bilder och texter idag,

ibland har man dagar då man behöver påminna sig själv om att det faktiskt blir bättre.

/S.



the world comes crumbling down

I wish someone had told me,

before it all went to waste.

/S.



Jag kan känna tills det knappt finns nått kvar, jag har känslor utan uppehåll.

Jag går i vinterskor på hösten
Alltid förberedd för storm
Jag kan tänka tills det knappt finns nått kvar
Jag har känslor utan uppehåll
Jag har förlorat en tävling
Men vunnit ett val
Har bestämt att stå helt utanför det där som jag blir ledsen av

Jag saknar dig mindre och mindre
Det kommer annat emellan och det är bra
Jag saknar dig mindre och mindre
Jag har glömt dig en vacker dag

När jag träffat gamla vänner har jag ingenting att säga dem
Dem ställer för många frågor och jag, jag bidrar inte med nån
Och jag kan ångra det lilla jag säger
Eller dra ett allvarligt skämt
Jag tycker mig höra vad dem tänker
Är hon sådär jämt

Oh jag saknar dig mindre och mindre
Det kommer annat emellan och det är bra
Jag saknar dig mindre och mindre
Jag har glömt dig en vacker dag

Jag kan sitta själv i parken
Tills solen har ändrat färgen i mitt hår
Jag kan offra allt jag har för ingenting
Jag sträcker mig så långt det går
Men jag behöver dig kom hit och rör om
Jag behöver nått att skriva om

Jag saknar dig mindre och mindre
Det kommer annat emellan och det är bra
Jag saknar dig mindre och mindre
Jag har glömt dig en vacker dag
Jag saknar dig mindre och mindre
Det kommer annat emellan och det är bra
Jag saknar dig mindre och mindre
Jag har glömt dig en vacker dag

"Jag saknar dig mindre och mindre" av Melissa Horn,

en väldigt fin låt.

/S.

summertime and the living was easy

Och så var helgen som nyss började redan slut.

Känns som om veckorna bara består av måndagar och fredagar,

just nu gör det mig inget för jag längtar så innerligt till sommaren.

Värme, sol, brunbrända ben, fräknar, klänning, solglasögon, nattbada, utomhusfester då man inte går hem fören tidigt på morgonen, grillat, nyklippt gräs, sommarregn som gör att asfalten doftar underbart, kunna ta cykeln överallt, tända brasa när solen gått ner, spendera hela dagen på stranden, åka flottbåt, fiska kräftor, äta mjukglass, uteserveringar, spontan resor och parkhäng.

Helt UNDERBART,

längtar så mycket att jag ryser när jag tänker på det.

Ha en fin dag!

/S.



Bangs!

Såhär ser jag alltså ut med lugg.

Försöker fortfarande vänja mig vid den,

 jag hoppas vi kommer överens snart!

/S.



back at work

Äntligen tillbaka på jobbet,

blir mest pappersarbete den här veckan men det är ändå otroligt skönt att börja jobba igen.

Tror jag höll på att bli lite smått galen där på

slutet av min sjukskrivning..

Men nu är jag, som skrivet, tillbaka på grisfarmen.

Var grisningsvecka förra veckan så nu är båda

BB avdelningarna fulla med små nyfödda kultingar.

Mysigt!

Ha en fin dag alla underbara!

/S.



Fin hyllning, ryser på slutet när alla sjunger med.

winds of change

Usch vilket tråkigt väder,

svårt att fyllas med energi när det är grått och regnar ute.

Spendera dagen inomhus? Ja, tack!

Längtar verkligen till sommaren,

är i stort behov av sol och värme...

Var hos psykologen igår,

det var riktigt jobbigt men jag antar att det ska kännas.

Kom till några insikter som jag faktiskt tror kommer hjälpa mig oerhört,

dags att ta hand om sig själv och försöka förändra mitt tankesätt.

Det är svårt när man försökt undvika att lära känna sig själv under så lång tid,

när man tryckt undan allt det jobbiga för att slippa ta itu med det.

Nu har jag fått i uppgift att försöka minnas,

försöka känna,

försöka förstå.

Försöka förlåta och sluta klandra mig själv,

försöka se situationerna på ett nytt sätt,

försöka se hur de har påverkat mig.

Försöka se hur jag fortfarande handlar som jag gör på grund av vad som hänt

och ta lärdom av det.

Och tillsist förändra mitt tankesätt för att kunna lägga det bakom mig och gå vidare.

Det kommer bli svårt, men det ska gå.

Imorgon börjar jag jobba igen, det ska bli skönt.

Nu har jag varit mer sjuk än frisk det här året och jag hoppas att det kommer bli förändring på det!

Ska bli skönt att få struktur på vardagen igen,

komma in i rutiner och framförallt få börja röra lite på sig igen..

Beställde hem lite kosttillskott och annat roligt idag på förmiddagen,

jag är riktigt taggad på att komma igång med träningen igen.

Inser att målet inför denna sommaren är långt borta,

men det betyder inte att jag måste strunta i allting för det.

Nu ska jag köra hårt så får vi se hur långt det tar mig!

Ha en fin dag, trots det hemska vädret!

/S.



honest words

Embrace me and inhale

the essence of my soul.

Breath me in and never let go,

keep me inside for eternity.

Carry me around, lightly and

oh so tenderly.

Love me, feel me, see me

like you've never done before.

I am here and I want to be loved.

Ibland känner jag att det är lättare att uttrycka sig på engelska,

det känns som om orden blir så mycket vackrare.

Samtidigt så känns det ärligare när man skriver på svenska,

man är mer blottad på något vis.

Det är konstigt det där, hur man påverkas av olika språk och ordval,

en mening kan få helt olika betydelser beroende på hur man säger den.

Det är nog därför jag alltid älskat språk och att skriva.

/S.



fix you

When you try your best but you don't succeed
When you get what you want but not what you need
When you feel so tired but you can't sleep
Stuck in reverse

And the tears come streaming down your face
When you lose something you can't replace
When you love someone but it goes to waste
Could it be worse?

Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you

And high up above or down below
When you're too in love to let it go
But if you never try you'll never know
Just what you're worth

Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you

Otroligt fin låt med coldplay.

/S.



an ordinary day

Torsdagsmys på hög nivå,

jag och vovven låg nedbäddade och såg Lets dance och New girl.

Sämre dagar har jag sannerligen upplevt.

Var och hälsade på Kristina och Rikard i deras nya hus,

renoveringen går sakta men säkert framåt.

Dem är så söta, pendlar mellan osämja och att vara helt överens,

tur att dem är kära annars hade de nog haft ihjäl varandra för längesen..

Glömde nästan dagens bästa: jag har ätit, nästan en HEL pizza.

Gud, så gott det var.

Kändes som jag inte ätit på en evighet och tro mig det smakade riktigt bra!

Dagens sämsta var panikattacken som resulterade i att jag klippte av mitt hår med en kökssax.

Ni kan ju själva räkna ut hur bra det blev.

Klippa lugg med en slö sax är inget jag rekommenderar..

Men men, nu är det gjort.

Efter att jag fällt några tårar över mitt dåraktiga beslut så

ryckte jag upp mig genom att tänka att det faktiskt växer ut igen!

Det var min dag gott folk.

Roligare än så blev det inte, men sämre kan man ha det.

Nu ska jag försöka sova,

förhoppningsvis så lyckas jag.

Väntar fortfarande på en hel natts sömn,

men insett att den inte kommer snabbare om jag stressar över det.

Just nu är jag ju sjukskriven

vilket gör att jag inte blir lika lidande av sömnbristen..

Ha det underbart alla fina!

/S.



Fan vad jag har gått lös, varit hopplös. Varit en millimeter från förfall.

Drypande ångest,

som en tjock hinna över hela huden, över hela mig.

Försöker hålla huvudet över vattenytan,

försöker frenetiskt att andas men syret når inte mina lungor.

Känner hur hjärtat rusar inuti mitt bröst,

dunkar så hårt att det fyller hela mitt huvud.

Försöker tala men är oförmögen att hitta ord,

halsen är torr och ihopknipen.

Hela kroppen är beredd på strid,

stel av skräck och alltid redo för flykt.

Orkar inte bry mig, orkar inte ens försöka.

 Det gör så jävla ont,

hulkar av gråt eller gråter i tysthet.

Ligger i fosterställning på badrumsgolvet,

kylan från kaklet svider mot huden.

Ligger kvar tills både min insida och utsida är bortdomnade,

då slipper jag känna.

Gråter tills tårarna tar slut,

låter tomheten fylla mig.

"Tiden läker alla sår".

Men dagar blir månader och månader blir år

och smärtan som du orskade mig består.

Så dem har fel,

det finns sår som sitter djupare än tiden någonsin kan nå,

det finns ärr som aldrig försvinner.

Det kan aldrig göras ogjort,

det kan aldrig tas tillbaka,

det kan aldrig försvaras,

det kan aldrig någonsin förlåtas.

Du tog en del av mig;

en del av min oskuldsfullhet, en del av min uppväxt, en del av min barndom.

Du förändrade hela mitt jag,

utan dig vore jag någon annan.

Trots detta så vill jag tacka dig,

för utan dig så skulle jag inte veta hur stark jag faktiskt är.

Utan dig skulle jag inte behövt rannsaka mig själv

och inse att jag klarar allt jag vill.

Jag kan ta mig igenom allt.

Såren du gav mig läker aldrig,

men dem var med och formade den jag är idag.

Så tack för att jag genom din ondska

faktiskt kan växa och bli en bättre person.

Jag hoppas att du kommer få betala för vad du gjort,

men jag tänker inte ge dig nöjet att se mig gå under.

Missförstå mig inte,

jag hatar dig starkare än jag någonsin hatat något

och ja jag önskar att du vore död.

Men jag ler vid tanken på att även du kommer få ditt straff en dag,

fram till dess så får du leva med vad du har gjort.

/S.



happyface

Konstigt det känns att vakna upp och inte känna sig det minsta seg en lördagmorgon.

Jag känner mig snarare full av livslust och faktiskt lycka,

det var längesen jag kände så mina kära vänner.

Idag kommer bli en bra dag, det kan inte sluta på annat sätt! Vaknade hemma hos M och blev bjuden på det godaste kaffet (ha i åtanke att jag varit utan i tre dagar) jag någonsin druckit. Sedan mös vi framför tv:n innan han skulle iväg till jobbet, nu sitter jag här själv framför datorn och funderar på hur jag ska spendera resten av dagen. Ser otroligt skönt ut utomhus, solen lyser och det börjar bli grönt (är våren här för att stanna?!, hoppas). Dessvärre får jag inte börja gå promenader än, men kan ju läsa en bok ute på balkongen medan jag avnjuter ännu en piggelin! I eftermiddag ska jag fira mormor i Vingåker, det blir trevligt, var ett tag sen jag träffade den sidan av släkten. Dessvärre kommer jag inte kunna äta mormors goda mat, men får ju känna doften av den i varje fall. Mamma ringde och berättade att hon köpt med sig blåbärssoppa till mig, så sött. Men kan inte riktigt jämföras med mormors mat, men bättre än inget iaf, haha.

Nu ska jag ta mig ut i solen!

Ha en fin dag!

/S.

springtime

Idag mår jag trots allt ganska bra.

Det är fredag, jag har beställt kläder och snart är det valborg!

Ibland får man leva för de små sakerna i livet ;)

I'm longing for spring.

/S.



ett sista farväl

Tre minuter, exakt tre minuter tar det för dig att höra av dig.

Svaret är ja, ja jag har gått vidare. Du sårade mig och jag sårade dig, det finns inget kvar att hämta. Inget kvar att laga. Inget kvar att kämpa för. Det är över, för längesen.

Jag älskade dig, och du kommer alltid betyda något för mig, men du kommer aldrig vara mitt allt igen.  Klart att det finns dagar som jag tänker tillbaka på det vi hade, som jag saknar dig. Dagar som jag saknar oss. Men det betyder inte att det kan bli vi igen, det vi hade får vi aldrig tillbaka. Det kan göra ont när jag tänker på det, men det är bara naturligt. Det är klart att jag bryr mig, jag vill inte att varken du eller jag ska må dåligt. Men jag tror, jag vet, att vi mår bättre av att vara isär.

Så ta hand om dig, min vän.  

/S.



sometimes it lasts in love, but sometimes it hurts instead

/S.