Veckorna bara flyger förbi, nu är det höst och snart vinter igen.
Vart fan tog sommaren vägen?
Jag får samma känsla i kroppen varje höst,
jag vill så mycket men vet inte riktigt vad.
Jag vill ha förändring,
men vet inte riktigt hur.
Just nu känns det som om jag bara vill släppa allt och åka utomlands
och börja om på nytt.
En ny start, ett oskrivet ark.
Men jag skulle sakna min familj och mina vänner för mycket,
jag är för feg för att faktiskt våga.
Tror i och för sig att alla får den känslan ibland,
men att det i slutändan ändå är något som håller en kvar.
Jag pendlar mellan att verkligen vilja satsa på det jag har
och att vilja strunta i det och lämna det bakom mig.
Ibland undrar jag om det är mig det är fel på,
eller om det är så att jag bara inte hittat rätt än?
Jag vet inte, men tycker inte om att känna mig instängd,
utan att kunna prata om det.
Känns som om jag lurar dig, och det är det sista jag vill.
Just nu går saker inte riktigt min väg,
kanske är det som gör att allting känns upp och nedvänt.
Vill bara hitta en rätsida på allt,
en rödtråd i livet.
Min väg.
Jag vill ha ett jobb som jag trivs med,
ett förhållande jag trivs med,
tid att umgås med mina vänner och min familj,
orka göra saker som jag tycker är roligt på fritiden,
hitta lusten att börja träna igen
och faktiskt känna att jag lever så som jag vill leva.
/S.
