.

En enda lång känslostorm,

turbulens som tjuter i öronen.

Vill känna, men vill samtidigt låta bli,

om jag släpper ut allt nu så kanske jag fortsätter känna utan uppehåll.

Tänk om jag tryckt undan för mycket för länge,

tänk om jag byggt upp ett lager som aldrig tar slut?

 

 

Årstiderna ändras snabbare än jag hinner blinka,

hur kan nio år kännas som ett ögonblick men samtidigt som en evighet?

Livet stannar aldrig upp och väntar,

även om jag står barfota på trottoaren och ser på.

Orken har runnit ur mig och ersatts av tomhet,

all kraft går till att inte känna.

 

Upprätthållandet av en oberörd fasad kommer inte utav sig själv,

och ytan har börjat krackelera.

Har använt upp mina tårar för längesedan,

nu finns det bara handling kvar.

Detta är ohållbart,

det är inte första gången jag är här men det ska bli den sista.

 

 

Vet inte hur lång tid det kommer ta,

hur jag ska gå tillväga

eller vem jag kommer vara när jag är färdig.

 

Men jag vet att det behöver göras.

 

 

/S.

l.o.v.e

Here is the deepest secret nobody knows (here is the root of the root and the bud of the bud and the sky of the sky of a tree called life; which grows higher than soul can hope or mind can hide) and this is the wonder that’s keeping the stars apart: i carry your heart (i carry it in my heart).



 

/S.

update:

Barely alive,

but still breathing.

S+M

M: stal jag dig?

S:  ja, men det är väl något bra?

M: mm, men jag känner mig som en tjuv..

S: det gör dig till en tjuv..

M: ......

S: ...en sån som man hejar på i filmer.

Älskar dig <3