Det är intressant det där,
hur en människa kan bli extremt provocerad av
en annan människas val och livstil.
Allt ifrån rökning, till kost, till utseende och yrke.
För att inte tala om sex och förhållanden...
Det är som att frisyren, kjolen, veganmaten, cigaretten eller
det öppna förhållandet triggar igång något hos den andre människan.
Jag själv är relativt lätt provocerad och långt ifrån fördomsfri,
det jag undrar är bara varför man lägger så
mycket tid på att störa sig på någon annan.
All energi som går åt att ständigt uppmärksamma
och kommentera andra skulle definitivt kunna läggas på bättre saker...
Jag har hört teorin om att det du stör dig på hos andra egentligen är
något du saknar eller stör dig på hos dig själv.
Det kan mycket väl vara sant,
även om det känns jobbigt att ta in,
för detta skulle innebära att varje gång du provoceras så bör du rannsaka dig själv.
Det mina vänner är något som skulle ta ännu mera energi,
det skulle dock vara betydligt mer lärorikt.
Sen tror jag att fördomar och provokation ligger i människans natur,
jag har svårt att tro att det finns en enda människa ute i världen som är helt fördomsfri.
Det finns ingen egentlig avsikt med detta inlägget,
bara en samling tankar som fyllt mitt huvud under dagen..
Den stora frågan är egentligen varför vi lägger så mycket ork och energi
på andra när vi istället kan lägga den på oss själva?
Är det för att man är osäker på sig själv eller är det
ett naturligt sätt att platsa in i samhället?
I alla tider har de som varit annorlunda frysits ut,
en naturlig selektion.
Man får inte sticka ut från det normen.
Men i dagens samhälle är det onormala mer normalt,
att vara annorlunda är starkt och originellt.
Om det sker inom vissa ramar vill säga,
samhället tillåter inte helt fria tolkningar.
Trots detta så lever fördomar, provokation och mobbning vidare,
det är för mig en gåta.
Jag lär inte hitta svaret på den ikväll,
men om någon har det får den gärna hojta till och upplysa mig!
/S.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar