Demoner

Att leva med demoner är fruktansvärt påfrestande,

 det slukar större delen av din energi.

Tänk dig att du konstant blir kritiserad

 för allt du gör/säger/tänker.

Tänk dig att du aldrig kommer undan, du kan inte fly,

för demonerna lever inuti ditt huvud.

 

Hur snabbt du än springer, hur högt du än spelar musik,

hur många gånger någon än säger att du är bra så är

demonerna där och förklarar precis hur jävla värdelös du är.

Dem talar om för dig att du inte är värd att få vara lycklig,

att få känna dig trygg, att få vara dig själv.

Dem övertygar dig om att du inte duger, att du är otillräcklig.

Dem säger allt det där du fruktar: att du är tjock, att du är ful,

 att du är en dålig mamma, att du är vidrig, att du är en slampa,

att du är ointressant, att du är korkad;

att du helt enkelt inte förtjänar något bra.

 

Och du är konstant så jävla rädd.

Rädd för att demonerna ska ha rätt,

 rädd för att du inte ska klara av att motarbeta dem,

 rädd för att du ska famla i mörker igen.

För innerst inne vet du att dem har fel,

du är värd något bra, men du tvivlar konstant.

Demoner kan vara extremt övertygande.

 

Du tappar fotfästet för en sekund och deras ord haglar över hela ditt inre,

du glömmer bort att du faktiskt är en bra människa.

Du gör saker du ångrar, du andas ångest på nytt.

Du glömmer det viktigaste av allt, nyckeln till att må bra.

 

Ingen är perfekt. 

 

Det är okej att misslyckas, det är okej att vara svag,

 det är okej att inte må bra.

 

Men det är inte okej att trycka ned dig själv,

 att smutskasta dig själv, att kritisera dig själv

 hårdare än du skulle kritisera din värsta fiende.

 

Ta ett djupt andetag,

känn hur den nya luften fyller dina lungor,

hur den går in i hela ditt inre,

hur den fyller varje liten por.

Andas och börja om.

 

Du är värd allt vad livet har att ge.

Du är vacker, du är en bra mamma, du är smart

 och du gör så gott du kan och det är tillräckligt.

Du duger, precis som du är.

Glöm aldrig det.

Jag älskar dig!



Min skatt

Du är det vackraste jag någonsin upplevt.

Jag trodde att jag visste vad kärlek var,

men det var ingenting jämfört med vad jag känner för dig.

Du är mitt allt och från det att jag fick dig i mina armar så lever jag för dig.

 

 

Puss / mamma

 

Havandeskapsförgiftning och blodproppar

Var på besök hos barnmorskan idag och tyvärr

bekräftade hon min känsla av att allt inte står rätt till.

Jag har alldeles för högt blodtryck och ligger i farozonen för havandeskapsförgiftning,

alla mina symptom stämde in på det sistnämnda.

 MEN jag hade inte äggviteämnen i urinen än och det var tydligen ett gott tecken,

har inte heller haft "kramper" i magen vilket tydligen är väldigt farligt för bebis.

Så även om det var jobbigt att få höra så känns det bra att de upptäckte det redan nu och att de tar det på allvar, så hädanefter ska jag träffa barnmorskan minst en gång i veckan men troligtvis fler.

Ska tillbaka redan på fredag och med all sannolikhet kommer jag få medicin då.

Har blivit ordinerad strikt vila, jag får inte städa, promenera eller ens handla i affären.

Du MÅSTE ta det lugnt och verkligen ligga ned och vila var

 barnmorskans stränga order vilket jag självklart tänker följa.

Det handlar ju inte bara om mig längre utan

även om det finaste jag har, mitt älskade efterlängtade lilla pyre.

Något som dock gjorde mig lite nervös var att barnmorskan sa att man brukar ordinera motion för att undvika blodproppar men i mitt fall så var hon tvungen att ordinera vila pga. av alla de andra omständigheterna. Detta, förklarade hon, innebär att jag måste lyssna väldigt noga på min kropp så att jag i tid upptäcker eventuella blodproppar, kramper eller om bebis börjar må dåligt. Det stora ansvaret som mamma blev genast väldigt påtagligt och även om jag i första hand vill att bebis ska må bra så får jag påminna mig själv om att mitt välmående är minst lika viktigt just nu, trots allt så lever pyret genom mig och detta innebär att om jag inte mår bra så gör inte pyret det heller.

Hoppas ni har haft en bra onsdag!

 

Mamma älskar dig.

De största delarna av mitt dygn, i vaket likväl sovandes tillstånd, består av längtan efter dig.

Jag blev orolig och stressad idag och

jag hoppas att det inte har påverkat dig allt för mycket min lilla skatt.

Jag fick ännu en gång höra det vackraste jag någonsin upplevt,

dina hjärtslag,

och det lugnade mig lite.

Snälla lilla älskade pyret, jag vet att det börjar bli riktigt jobbigt för oss båda två,

men tillsammans klarar vi allt.

Snart får vi se varandra i ögonen och inleda ett nytt skede i båda våras liv,

och jag vet redan nu att ingenting som jag hittills har upplevt i livet kommer kunna mäta sig med det. 

Kärleken till dig är enorm.

 

/S.



Livet som blivande mamma

Har inte använt bloggen på väldigt länge, det

har kommit andra saker emellan som känts viktigare

 och dessutom har inte lusten att skriva infunnit sig.

Men idag kände jag att det vore kul att ta upp bloggen lite igen,

kan inte lova för hur mycket det blir,

det får tiden utvisa.

 

 

Är gravid i vecka 37 (36+1) och det är snart dags för en ny familjemedlem att komma till världen,

längtar så jag tror jag ska bli galen.

Så jag lär skriva mycket om min sista trimester och framförallt om livet som småbarns mamma när vårt lilla pyre väl bestämmer sig för att titta ut.

 

Vi längtar efter dig hjärtat.

Jag längtar till jag får hålla dig för första gången och får se hur du ser ut,

vilka delar av dig som liknar mig och vilka som liknar din pappa.

Vi längtar efter att få lära känna dig,

att få spendera resten av våra liv åt att älska dig.

Du är det vackraste jag vet redan nu min underbara skatt

och mamma älskar dig mer än ord kan beskriva.

 

/S.