Vila i frid

Du har funnits vid min sida halva min livstid,

jag kommer inte ihåg hur ett liv utan dig ser ut.

Du har varit en lika självklar del av mitt liv som luften jag andas.

Du har funnits där när ingen annan orkat,

du har tröstat,

du har lyssnat

och du har troget följt mig i vått och i torrt.

 

Vi har upplevt så mycket tillsammans,

varenda minne av dig har jag sparat i mitt hjärta.

 

Du var mer än en hund,

du var en bästa vän,

en trogen följeslagare,

min glädje,

mitt hjärta.

Du, Muffen, var min första riktiga kärlek.

 

Jag är så glad att jag fick äran att dela din tid på jorden med dig,

att du och jag valde varandra.

För visst var det så?

Jag minns när vi möttes för första gången och det bara sa klick

och jag tror att vi båda visste att vi var menade att följas åt.

Du och jag min älskade Selma,

då, nu och för all framtid.

 

Jag kommer aldrig glömma dig.

Tack för den här tiden min älskade vän.

Vila i frid tills vi ses igen!

 

Jag älskar dig!

 

/S.

 

without hopes the heart would break

"Change your thoughts and you change your world."

Norman Vincent Peale

 

 

"What great thing would you attempt if

you knew you could not fail?"

Robert H. Schuller

 

 

Jag finner dessa citat både inspirerande och tänkvärda,

för visst är det så att våra tankar och synsätt påverkar hur vi ser världen? 

Och visst skulle vi våga satsa på våra drömmar om vi visste att vi inte kunde misslyckas?

Varför låter man sin rädsla styra över så otroligt mycket?

Tänk om vi kunde fungera lite mer som barn:

säga det vi tycker, ta oss an utmaningar utan att reflektera över alla "tänk om"

och våga kasta oss huvudstupa in i nya situationer.

Jag önskade att jag kunde kasta min livlina och bara våga hoppa,

låta det bära eller brista.

Våga tro på mina ideér och drömmar,

våga tro att jag faktiskt kan lyckas.

 

Men tänk om jag inte klarar det.

Tänk om jag inte har energi nog.

Tänk om det inte finns någon som är intresserad av det jag vill göra.

Tänk om.

 

Men tänk om jag klarar det.

Tänk om jag har energi nog.

Tänk om om det finns människor som är intresserade av det jag gör.

Tänk om.

 

När jag var femton år fick jag ett kort av mina föräldrar,

ett sånt där kort som man köper på ica eller bokia med någon klyschig text på,

inget speciellt egentligen men meningen på det kortet följer med mig än idag:

drömmar finns till för att förverkligas.

Budskapet är kort och rakt och samtidigt så jävla sant.

Jag inser att man kanske inte kan göra verklighet av alla drömmar man har,

dessutom har de en förmåga att förändras genom åren,

men de flesta har en eller ett par som man inte riktigt vill släppa taget om.

Så nu uppmanar jag alla att förverkliga åtminstonde en.

Du förlorar inget på att försöka,

snarare så kommer du ångra att du aldrig vågade prova,

hur det än går så är du i slutändan en erfarenhet rikare.

 

Jag ska våga och jag hoppas att du också gör det.

 

Det viktigaste av allt är att fortsätta drömma stort,

glöm inte att det bara är du själv som står i vägen för att dina drömmar ska bli verklighet.

 

Utan hopp och drömmar skulle hjärtat brista.

 

/S.

 



M

Dina tunga andetag och ditt fridfulla ansiktsuttryck,

de ofrivilliga ryckningarna i dina ben när du sover.

Doften av dig mot lakanet,

värmen från din hud tätt intill.

Hur du ler när jag rör vid dig trots att du inte är vaken,

hur du i sömnen drar mig närmare intill och drar in ett djupt andetag i mitt hår.

Hur du alltid svarar" jag älskar dig också",

när jag har viskat "jag älskar dig" så tyst så jag nästan tror att jag bara tänkt det.

Hur du sover med armarna om mig och i sömnen drar mig närmare när du

 tror att jag ska ta mig ur din famn fast jag egentligen bara ska flytta min arm.

Hur du andas i min nacke

och hur dina hjärtslag fyller mig med ro när jag vilar huvudet på ditt bröst.

 

Dina ögon när du ser på mig

och hur jag kan komma på dig med att sitta och iakta mig och samtidigt le.

Dina händer mot min kropp,

hur din hand omedvetet söker min när vi är ute och går.

Hur våra blickar möter varandra för att bekräfta att vi tänker samma sak,

hur vi kan ha en konversation utan att använda ord i ett rum fyllt med andra människor.

 

Att du skämmer bort min hund lika mycket som jag gör

och att du köper bindor till mig när jag har för ont för att gå till affären.

Att du ser till så att det står en stor coca-cola i kylen dagen efter jag har festat,

och att du låter mig ta över både garderoben och badrummet.

 

Hur du är mot min familj

och hur mycket dem älskar dig.

Hur ont det gör i dig när det gör ont i mig.

Hur frustrerad du blir när du tror att du inte kan trösta mig

(fast det egentligen räcker med att du bara finns där).

Hur du alltid lyssnar när jag behöver prata.

 

Tryggheten jag känner när du omfamnar mig

och lusten jag känner när du kysser mig.

Att vi har samma värderingar i livet

och att vi har ett gemensamt mål.

Hur vi kan skratta och gråta tillsammans

och hur vi kan prata om allt mellan himmel och jord.

 

När du kallar mig älskling

och att du alltid hämtar den varma filten om jag fryser när vi ska sova.

Att du satte upp sex meter skohylla för att alla mina skor ska få plats

och att du ramade in fotot på min lillasyster.

 

Din familj.

 

Din omtänksamhet,

din ärlighet,

och din intelligens.

 

Din utsida och din insida.

Hur du vågar bjuda på dig själv.

Hur mycket du ger mig emotionellt

och hur jag mår när jag är med dig.

 

Din kärlek.

 

Det är några av anledningarna till varför jag älskar dig.

 

/S.



2013

2013 startade inte riktigt som jag tänkt mig,

gamla mönster är svåra att bryta...

Men nu ska jag ta tag i det här året och göra det till precis det jag vill!

Och till dem som inte tror att jag är kapabel till förändringar har jag bara en sak att säga:

watch me!

Det här kommer bli ett av de bästa åren i mitt liv,

det är jag övertygad om!

 

/S.

Longing for New years

Längtar till nyår, tror det kommer bli en underbar kväll. Men framförallt ser jag fram emot att lägga 2012 bakom mig och se vad 2013 har att erbjuda!

/S.

Sometimes life sucks

Usch, trött på allt just nu.

tankar en tisdags kväll i november

Det är intressant det där,

hur en människa kan bli extremt provocerad av

en annan människas val och livstil.

Allt ifrån rökning, till kost, till utseende och yrke.

För att inte tala om sex och förhållanden...

Det är som att frisyren, kjolen, veganmaten, cigaretten eller

det öppna förhållandet triggar igång något hos den andre människan.

Jag själv är relativt lätt provocerad och långt ifrån fördomsfri,

det jag undrar är bara varför man lägger så

 mycket tid på att störa sig på någon annan.

All energi som går åt att ständigt uppmärksamma

och kommentera andra skulle definitivt kunna läggas på bättre saker...

 

Jag har hört teorin om att det du stör dig på hos andra egentligen är

 något du saknar eller stör dig på hos dig själv.

Det kan mycket väl vara sant,

även om det känns jobbigt att ta in,

för detta skulle innebära att varje gång du provoceras så bör du rannsaka dig själv.

Det mina vänner är något som skulle ta ännu mera energi,

det skulle dock vara betydligt mer lärorikt.

 

Sen tror jag att fördomar och provokation ligger i människans natur,

jag har svårt att tro att det finns en enda människa ute i världen som är helt fördomsfri.

 

Det finns ingen egentlig avsikt med detta inlägget,

bara en samling tankar som fyllt mitt huvud under dagen..

Den stora frågan är egentligen varför vi lägger så mycket ork och energi

på andra när vi istället kan lägga den på oss själva?

Är det för att man är osäker på sig själv eller är det

ett naturligt sätt att platsa in i samhället?

 

I alla tider har de som varit annorlunda frysits ut,

en naturlig selektion.

Man får inte sticka ut från det normen.

Men i dagens samhälle är det onormala mer normalt,

att vara annorlunda är starkt och originellt.

Om det sker inom vissa ramar vill säga,

samhället tillåter inte helt fria tolkningar.

Trots detta så lever fördomar, provokation och mobbning vidare,

det är för mig en gåta.

Jag lär inte hitta svaret på den ikväll,

men om någon har det får den gärna hojta till och upplysa mig!

 

 

/S.