Det har hänt mycket sedan sist. Störst av allt är att jag är trebarnsmor nu. Cornelia, Sigrid och Frank. Min puls är deras hjärtans slag.
Jag har, sedan jag senast skrev, gjort en resa. En lång sådan som kantats av både glädje och sorg och framförallt en jävla massa ilska om jag ska vara helt ärlig. Många smärtsamma insikter och även en hel del förlåtelse. Rannsakan och uppenbarelser är inte att leka med alla gånger.
Jag har förutom den mentala resan även fått svar på frågor kring min fysiska hälsa. Jag har diagnostiserats med MS och även om det är jobbigt så har det rätat ut flera års frågetecken. Jag har MS och nu ska jag bara lära mig leva med det, inte så bara men det är klart att det också kommer lösa sig till sist, saker har en tendens att göra det om vi bara ger det tid.
Vet egentligen inte varför jag skriver här igen. Tror att jag behöver få ner mina tankar i ord, i skrift? If that makes sense? Har så mycket samlat här så att jag ser den här bloggen mer som en dagbok än som just en..blogg. Skitsamma, jag behöver inte förklara mig. Det här är mitt lilla lilla lilla utrymme på nätet och här är det jag som sätter reglerna.
Det blir nog bra. Att skriva av sig. Emellanåt. Eller aldrig igen. Vi får se vart det tar vägen.
/S.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar