new layout

Kände för att ändra bloggen lite,

inget drastiskt, bara byta layouten.

Får se hur det känns om ett tag, om jag byter tillbaka till den gamla eller inte..

Ni ä rätt många som läser ser jag, men kommentarerna uteblir,

ni får gärna lämna ett spår om ni vill!

 

 

Vad har hänt här hemma då?

Svaret är inte ett dyft.

Jag och Cornelia hänger på dagarna,

hon harr varit hemma från dagis snart en och en halv vecka (förkylning och en riktigt elak hosta), och det tar på mammans krafter kan jag säga!

Hon är inne i en riktig trots period just nu, plus att hon är sjuk och därför gnälligare än vanligt som om det inte vore nog så har hon dessutom slutat sova på dagen vilket innebär att mamman inte får NÅGOT andrum ÖVERHUVUDTAGET.

Låter kanske själviskt att jag efterlyser "egentid" men när ni varit i min sits, gravid och gått över 8 dagar samt spenderar hela dagarna med en arg, trotsig, sjuk tvååring så får ni gärna döma mig.

Innan dess kan ni hålla käften.

Tack.

 

 

Bitter mamma?

Hahaha, tro mig, jag hör hur jag låter.

Men just nu orkar jag inte bry mig om jag ska vara ärlig.

All min ork och fokus går till min dotter och att inte ta ut min frustration på henne,

försöka vara en glad och pedagogisk mamma trots att jag bara vill dra täcket över huvudet och försvinna.

Det finns liksom inte någon energi kvar till något annat.

Så om ni är en av dem som försökt höra av sig till mig på sistonde,

som undrar om bebis kommit än,

eller som vill ses över en fika,

eller som vill ha en telefondate

eller som bara vill vara gullig och säga att ni tänker på mig har jag egentligen bara en sak att säga:

Tack för din omtanke, men jag orkar ingenting just nu.

Orkar inte prata med någon.

Orkar inte svara på frågor.

Orkar inte ens förklara att jag mår bra, men inte orkar bara.

 

 

Och som sagt: ingen bebis har kommit än!

Vi har tid för igångsättning på onsdag, den tionde februari,

om inte bebis bestämt sig för att komma innan dess.

Jag förstår er nyfikenhet,

men tro mig det är inte lika roligt för en hormonstinn gravid flodko att dagligen påminnas om att bebisen inte tittat ut än.

Tro mig, jag är VÄL medveten om det faktumet!

 

Förlåt, det här blev ett sånt där grinigt, gnälligt tråkigt inlägg som jag själv sitter och spyr över när jag läser andras bloggar. Vad har du att vara så bitter och sur över liksom?

Så det är helt okej att ni tycker att jag låter som en gnällkärring,

jag håller med.

Och jag vet att det är många som inte kan få barn och som mer än gärna varit i min sists just nu.

Jag är tacksam för C och för Mini i magen.

Jag är tacksam för M.

Jag är tacksam för min familj.

 

Men jag har rätt att klaga ändå,

för just nu är allt jobbigt

även om det sticker i någons ögon.

 

/S.