Ibland räcker det med ett ord för att fylla en annan människa med hopp.

Ett igenkännande eller ett uppmärksammande,

ett bevis på att man inte är ensam.

Ibland är till och med ord överflödiga,

det kan räcka med att bara stå bredvid när det känns som värst.

Att påverka någon bara genom sin närvaro,

att ge styrka åt någon som känner sig svag bara genom att vara där.

Ibland vet man vad den andre menar utan att ha en verbal dialog,

det kan räcka med en inre samhörighet som förblir outsagd.

Men ibland finns det tillfällen som kräver handling,

som kräver ett konkret bevis på att man vill hjälpa eller vill förstå.

Oftast är det inte handlingen i sig som är det visentliga,

utan att någon faktiskt försöker hjälpa just mig.

Att någon är villig att agera för att försöka

 förstå eller underlätta min situation.

Det inger hopp och styrka,

det skänker ro till en orolig själ.

Så tack för att ni finns och för att ni försöker förstå,

för att ni försöker underlätta och hjälpa.

För att ni när ord behövs säger dem till mig

 och när de inte behövs står tysta vid min sida.

För att ni när det krävs handling faktiskt agerar

och gör allt i er makt för att jag ska må bättre.

Jag älskar er och jag är otroligt tacksam

 för att jag har så vackra människor i mitt liv.

Tack!

/S.