Min inre gudinna har vaknat

Vi måste prata om män som tar sig friheter och skjuter ifrån sig skyldigheter.  Så jävla less på alla dessa män. Ja du läste rätt ALLA dessa män, MEN, för alla som tjippar efter andan för att hinna skrika "INTE ALLA MÄN", så nej inte ALLA män. 

Eller jo. Tar tillbaka det. Tamejfan ALLA män. Mer eller mindre. Jag  hör susningen i luften "har hon blivit en SÅN, en radikal feminist?"  Jag kan se de förfärade ögonen framför mig. Svaret på den frågan är nej. Jag har inte blivit en feminst jag har ALLTID varit en. Hon har bara sovit lite.  Min inre gudinna.  Men nu är hon vaken och arg som fan och kräver något så förargelseväckande som att män ska stå till svars för sina handlingar och att män och kvinnor ska ha samma rättigheter och samma SKYLDIGHETER.  

Fruktansvärt, eller hur?

Såklart att ALLA män inte är rövhattar, jag är övertygad om att majoriteten av män inte är det. Jag känner många bra män (iofs många rövhattar också, men ni förstår poängen). Men, och detta är ett stort MEN, efter att ha pratat/diskuterat/rannsakat tillsammans med alla dessa vettiga män så inser vi hur mycket samhället/normer/patriarkatet även format dem.


Vem klipper barnets naglar?
Vem köper presenter, ordnar kalaskläder samt håller koll på datum och tid för barnets kompis kalas?
Vem ringer vc, BVC samt 1177 när barnet är sjukt?
Vem vill oftast prata om relationen?
Vem planerar kalas/middagsbjudningar?

Vem handlar inför dessa? 

Jag tror att det, bland de allra flesta heterosexuella paren, överlag är kvinnan som roddar familjelivet, som planerar och som ser till att livet rullar på så smärtfritt som möjligt. 

Männen är inte på något vis dåliga människor för det, de har bara aldrig förväntats rodda, aldrig förväntats ta det ansvaret. Men nu är det dags att öppna ögonen och satsa på att förändra gamla mönster. 

Sen finns det ju de där rövhattarna som vi egentligen inte orkar prata om för tredjehundradeelfte gången. De där rövhattarna  som känner sig hotade av feminister och som får högt blodtryck av blotta tanken på feminism.

Ni måste ju ändå hålla med om att det är ganska skevt att dessa män upplever kvinnors krav på LIKA villkor som ett förtryck. Förstå hur lätt man måste ha haft det tidigare i livet om man uppfattar,  och jag skriver det ännu en gång för att jag själv knappt kan tro att det är sant, krav på LIKA villkor som FÖRTRYCK. 

Jisses alltså. Vi kräver inte hämnd.

Lite jävla tacksamhet kunde ändå vara på

 sin plats kan jag tycka.

/S.

Tankar en torsdagsnatt i juli

Varit tyst här länge nu, dagar blev veckor som blev månader som blev år. 

Det har hänt mycket sedan sist. Störst av allt är att jag är trebarnsmor nu. Cornelia, Sigrid och Frank. Min puls är deras hjärtans slag. 

Jag har, sedan jag senast skrev, gjort en resa. En lång sådan som kantats av både glädje och sorg och framförallt en jävla massa ilska om jag ska vara helt ärlig. Många smärtsamma insikter och även en hel del förlåtelse. Rannsakan och uppenbarelser är inte att leka med alla gånger. 

Jag har förutom den mentala resan även fått svar på frågor kring min fysiska hälsa. Jag har diagnostiserats med MS och även om det är jobbigt så har det rätat ut flera års frågetecken. Jag har MS och nu ska jag bara lära mig leva med det, inte så bara men det är klart att det också kommer lösa sig till sist, saker har en tendens att göra det om vi bara ger det tid. 

Vet egentligen inte varför jag skriver här igen. Tror att jag behöver få ner mina tankar i ord, i skrift? If that makes sense? Har så mycket samlat här så att jag ser den här bloggen mer som en dagbok än som just en..blogg. Skitsamma, jag behöver inte förklara mig. Det här är mitt lilla lilla lilla utrymme på nätet och här är det jag som sätter reglerna. 

Det blir nog bra. Att skriva av sig. Emellanåt. Eller aldrig igen. Vi får se vart det tar vägen. 

/S. 

höstkärlek

 

Mina fina grodor, dem absolut bästa jag vet!

 

/S.

 

 

mitt hjärta brister

Som rubriken lyder: mitt hjärta brister.

Båda mina älskade döttrar är sjuka,

riktigt sjuka.

 

Cornelia har blivit inlagd på Mälarsjukhuset,

troligtvis över helgen.

Hon har akut bronkit, lunginflammation, dubbelsidig

öroninflammation samt inflammerad hals.

Hon har svårt att syresätta sig själv och får därför syrgas.

Hon har både en virus och en bakteriell infektion i kroppen och får

penicillin intravenöst.

Hon är riktigt medtagen, så hemskt att se sin lilla groda så dålig.

Det gör ont i hela min kropp,

både psykiskt och fysiskt.

M är med henne på sjukhuset,

och trots att jag vet att han klarar det galant och att han är mer än tillräcklig som trygghet för henne så känns det ändå hemskt att inte kunna vara där.

Att inte få krama och pussa.

Att inte få hålla om henne.

Att inte kunna säga att allt kommer blir bra.

 

Hon var sjuk i 7 dagar hemma innan hon blev inlagd,

7 helvetesdagar.

Jag hoppas hoppas hoppas att hon blir bättre nu.

 

 

Sigrid har varit snorig och hostig/rosslig. Har inte varit jätte illa fören i natt.

Då slutade hon andas några gånger och blev blå om munnen.

Extremt läskigt att stå där med en 6 veckors bebis i sina armar och inte veta vad man ska göra. Hon har dessutom inte ätit ordentligt sen igår kväll klockan 20.00 och nu är klockan 17.00.

Sökte oss till barnmottagningen i kholm och dem konstaterade RS-virus.

Hon kunde än så länge syresätta sig bra så jag fick med mig en inhalator hem och har fått ett schema som jag ska följa med inhalationerna.

Om hon blir värre så kommer vi bli inlagda i Eskilstuna vi också.

 

 

Mitt hjärta brister.

Mina älskade ungar,

när ska den här mardrömmen ta slut?

Hoppas verkligen att det vänder och att båda blir bättre snabbt.

Skulle ta all deras smärta och sjukdom om jag kunde.

 

 

/S.

 

Hoppas så att ni blir bättre nu. Det gör så ont i mig när det gör ont i er. Önskar så att jag kunde ta eran smärta eller i alla fall dela mig på mitten så att jag kunde vara hos er båda. Ni är det finaste jag har och jag älskar er mer än ord någonsin kan beskriva. Se till att bli friska nu mina älsklingar! Mamma älskar er av hela sitt hjärta!!

 

/mamma

M

 

 

 

Lite suddig bild, men vad gör väl det?

Här är han, han med stort H.

Han den där som förgyller mitt liv,

 men som jag samtidigt kan störa mig otroligt mycket på.

Han den där som alltid finns där,

 även om det blir fel ibland.

Han den där som vägrar släppa taget när jag vill ge upp,

han den där som påminner mig om vad som är viktigt i livet.

Han den där som gett mig två underbara döttrar.

Han den där som jag vet gör allt för sin familj.

Han den där som älskar mig.

Han den där som jag älskar tillbaka.

Han.

 

/S.

 

Sigrid

 

Min vackra lilla skatt,

mamma älskar dig mer än ord kan beskriva.

Redan nu känns du som en självklar del av oss,

som om du alltid har varit här.

Jag är så glad att det var just du som låg i min mage,

att det är dig jag pratat med och sjungit till innan jag ens visste vem du var.

Mitt hjärta svämmar över med kärlek till dig.

Du och din syster är meningen med livet!

 

/mamma.



VAD?!

Vad stressar dig?

När mina barn är ledsna, sjuka eller har ont. När dem inte mår bra helt enkelt. Känslan över att inte kunna skydda dem mot allt ont stressar mig också otroligt mycket.

Vad ska du göra ikväll? 

Amma min lilla underbara Sigrid. Titta på "En resa för livet" vilket kommer resultera i att jag gråter i M:s famn precis som förra måndagen. Världen är sjuk.

Vad är svårt? 

Att be om hjälp. Att erkänna när jag har fel. Att släppa på mitt kontrollbehov. Att inte engagera mig i jobbet trots att jag är mammaledig. Att vara stolt över mig själv.

Vad är lätt? 

Att älska mina barn och min familj. Att trycka ned mig själv.

Vad blir det för middag idag?

Vi har redan ätit middag och jag lagade köttfärsröra med ris och serverade det med en god grönsallad med fetaost till.

Vad vill du göra mer?

Skriva. Träna. Älska. Bara vara. Leva i nuet.

Vad går du igång på?

Att göra loppisfynd. Att få arbeta med att hitta lösningar på problem. Ordning bland mina papper på jobbet.  Att få planera renovering och inredning till huset.

Vad gråter du av?  

Just nu gråter jag till det mesta. Jag är nybliven tvåbarns mamma som ammar, jag tror det säger allt. Hormonerna flödar!

Vad gjorde dig arg senast?

"En resa för livet". Jag blir arg för att världen ser ut som den gör och för att jag inte gör mer än vad jag gör för att förändra den.

Vad åt du senast?

Jag åt kvargyoghurt med kokosflingor, valnötter och pumpakärnor. MUMS!

Vad är fånigt? 

Att vi är så uppslukade i allt ytligt.

Vad är gott?

Chokladbollar. Sushi. Blodigt kött. Sockerärtor med skirat smör. Kantarellmackor.  Tunna salta chips. Jordgubbar. Lasagne. Cola zero. Jag älskar mat, så det hade varit lättare att säga vad som inte är gott..

 

/S.